Jag har inte skrivit så mycket om militärtransporter på M/S Estonia eftersom jag inte är så insatt. Därför bad jag Robert att göra ett Gästinlägg.
Texten är lång och utförlig och det är vad han har kommit fram till i sitt grävande.
Roberts tidigare Gästinlägg.
Hemliga smuggeloperationen på M/S Estonia avslöjas redan 1998 av en avhoppad MI6-officer, 6 år innan det avslöjas av Uppdrag granskning 2004.
Stephen Davis (frilansande grävande journalist från Nya Zeeland som var med i Henrik Evertssons dokumentär 2020) tar i sin bok ”Truthteller” från 2019 upp möjlig rysk inblandning i Estoniakatastrofen och vad deras motiv bakom detta i så fall var.
Stephen Davis kontaktades 1998 av en underrättelsekälla – en avhoppad MI6-officer (Richard Tomlinson) som hade arbetat på brittiska underrättelsetjänsten MI6:s Ryssland-avdelning.
Han fick av oklar anledning sparken av MI6 som efterlyste honom.
Han berättar att förlisningen av M/S Estonia inte var en olycka och att Storbritannien, Sverige och de baltiska staterna hade goda skäl att vilja att sanningen skulle förbli begravd.
MI6, svenska och estniska underrättelsetjänsterna bedrev en smugglingsoperation på M/S Estonia av rysk vapenteknologi (enligt nyzeeländsk dokumentär 1998 när Davis och Tomlinson möttes).
Tallinnavtalet 1995 bidrog till mörkläggningen, Storbritannien skrev av oklar anledning på avtalet.
Estland hade enligt Richard Tomlinson efter Sovjets kollaps 1991 använts som en transitpunkt för att få ut känslig militär teknologi från Ryssland och vidare till färjor på väg mot väst (Sverige).
M/S Estonia blev främsta smuggelrutten.
En mörkläggning stärktes genom undertecknandet av den internationella överenskommelsen 1995 i Tallinn, ett fördrag som försökte förhindra all utforskning av vraket, trots att det låg på internationellt vatten (Tallinnavtalet).
Storbritannien skrev på avtalet trots det är ett icke-östersjöland.
En britt, John Manning, hade dött i förlisningen.
Men liksom Storbritannien så är Norge, Frankrike och Holland också icke-östersjöländer som förlorade enstaka medborgare vid Estoniakatastrofen, men inga av dessa länder skrev under Tallinnavtalet 1995.
Stephen Davis gjorde två förfrågningar enligt Freedom of Information Act (FOIA) om varför Storbritannien skrivit på, men fick inget svar.
Troligen för att MI6 var inblandade i smuggeloperationen på M/S Estonia.
Amerikanska underrättelsetjänsten NSA (under amerikanska försvarsdepartementet) har hemligstämplade dokument om M/S Estonias förlisning, vars avslöjande skulle hota USA:s nationella säkerhet, CIA bad dessutom NSA att inte ens avslöja non-substantial (icke väsentlig) information.
NSA och CIA var troligen därför också inblandade i smugglingsoperationen på M/S Estonia.
Västs underrättelsetjänster ville ha information om Rysslands interkontinentala ballistiska missil-program (ICBM) och smugglade därför marktestresultat samt elektronik (elektroniska styrsystem) kopplat till detta ombord på M/S Estonia.
Efter Sovjetunionens kollaps 1991 fanns oron kvar hos västländers underrättelsetjänster pga att Ryssland fortfarande hade tusentals missiler riktade mot väst.
Ett av huvudmålen för underrättelsetjänsterna i väst var därför att få tag på information om Ryska federationens strategiska raketstyrkor, en militär gren av den ryska försvarsmakten som kontrollerade Rysslands landbaserade interkontinentala ballistiska missiler (ICBM).
CIA och MI6 ville avgöra hur säkra de var, för att se om lednings- och kontrollprocedurer fortfarande fanns på plats.
Särskilt behövde de veta hur farligt kärnvapenhotet var, hur exakta missilerna var och vad deras faktiska räckvidd och målförmåga var.
Att få tag på missil-telemetri, resultaten av övervakningen av flygförsök och marktester, var avgörande för CIA och MI6.
Hemliga testresultat och elektroniska komponenter till dessa missilprogram var ovärderliga att få tillgång till.
Militära elektroniken de kom över var ”elektroniska styrsystem” till Rysslands interkontinentala ballistiska missiler (Rysslands ICBM-program).
Dessa fanns tillgängliga och de smugglades till väst genom en gemensam operation som involverade MI6, den svenska militära säkerhets- och underrättelsetjänsten (MUST/KSI) och den nya estniska underrättelsetjänsten som bildades 1992.
Möjligen var även CIA/NSA involverade utifrån hemligstämplade dokument som finns, vars avslöjande skulle riskera USA:s nationella säkerhet.
Alexander Einseln (fd amerikansk general med estnisk bakgrund) som då var ÖB för estniska armén och idag pensionerad, sa 2004 till Uppdrag granskning att situationen i Estland (1991-1994) var sådan att det var möjligt att smuggla militär utrustning på M/S Estonia.
Det fanns knappt några kontroller alls.
Även Sören Lindman, svensk militärattaché i Baltikum 1994, säger till Uppdrag granskning 2004 att rysk-estniska gränskontrollen var slapp. Fattigdomen var utbredd efter Sovjets kollaps 1991 och korruptionen flödade då många bara försökte överleva i kaoset som följt, medan vissa ville bli rika.
Västs underrättelsetjänster utnyttjade efter sovjets kollaps 1991 därför möjligheten att kunna smuggla med sig rysk militär elektronik för att kunna bedöma hur hotbilden såg ut.
Svenska tullen och Försvarsmakten såg samtidigt till att hemligt avtal kom till 1992 innan M/S Estonia togs i trafik i januari 1993.
Eric Rossander (fd MUST chef) sa till estniska parlamentets utredningskommitté 2006 (som bildats pga avslöjandet 2004) att MUST hjälpte Estland med transport av rysk militärelektronik över till Sverige och att det fanns dokument på detta.
Lennart Henriksson, tidigare tullchef i Stockholm, avslöjade 2004 att M/S Estonia använts just för att smuggla stulen militär elektronik till väst. Försändelserna hade släppts igenom på order från ”de högsta myndigheterna”. Han hade personligen bevittnat två sådana försändelser den 14 och 20 september 1994.
Detta bekräftades i statlig utredning av Johan Hirschfeldt 2005. Hirschfeldt uteslöt 2005 det skulle ha skett även på förlisningsnatten, men ändrade sig hösten 2021 då han sa detta inte gick att utesluta.
Evelyn Sepp (vice ordf i Estlands utredningskommitté) medgav i efterhand 2006 att estniska regeringen och estniska Haverikommissionen visste om hemliga transporterna på M/S Estonia av rysk militär elektronik.
Underrättelsekällor till Stephen Davis har bekräftat att M/S Estonia bar med sig avgörande data – telemetri och elektroniska komponenter – från de ryska/fd sovjetiska missilprogrammen och att en sådan last av rysk militär elektronik fanns ombord på M/S Estonia under förlisningsnatten.
Påstådda vapenhandlaren Alexander Voronins portfölj bärgades av Rockwaters dykare i december 1994 från andrekapten Avo Pihts hytt 6230 på order av svensk polis och Johan Franson.
Alexander Voronin var medlem i Kaitseliit (anti-rysk paramilitär grupp i Estland).
Att avhoppade MI6-agenten Richard Tomlinson avslöjade de hemliga Estonia-transporterna av rysk militär elektronik redan 1998, 6 år innan Lennart Henriksson avslöjade hemliga transporterna av utländsk militär elektronik för Uppdrag granskning 2004, ökar trovärdigheten i hans uppgifter.
Last- och fraktmanifestet stämmer inte.
Officiella last- och fraktmanifestet från Estline 27 september 1997.
Det officiella frakt- och lastmanifestet som finns tillgängligt (daterat 27 september 1994) nämner i alla fall att från början fanns det 38 lastfordon, där saknas dock två lastbilar, en Scania med registreringsnummer AG 565 körd av letten Gunnar Gabins och en svenskregistrerad Scania, NRY 806, körd av Leo Sillanpää, svensk medborgare.
Det ursprungliga fraktmanifestet från 27e september har två tomma rader tillhörande fordonsnumren 43 744 och 43 749.
Modifierat last- och fraktmanifest faxas till haverikommissionen från Estline-rederiet 18 november 1994.
I frakt- och lastmanifestet som skickas nästan två månader senare från Estline-rederiet till haverikommissionen den 18 november 1994 så har man helt tagit bort fordonsnumren 43 744 och 43 749 och dess tomma rader.
Dessutom har man med handskrift i slutet av manifestet lagt till ett 39:e lastfordon, nämligen Scania-lastbilen NRY 806.
Man skriver med handskrift att det nu är totalt 39 lastfordon. Men man anger inga mer detaljer om dimensioner, godsvikt eller typ av last som detta 39:e fordon (NRY 806) har.
Men för alla övriga fordon anger man dimensioner, godsvikt och vilken typ av gods det handlar om.
NRY 806 kördes enligt Tyska Expertgruppen av Leo Sillanpää, svensk medborgare.
Tullens lista från 14 oktober 1994 blir tillgänglig först den 27 februari 1998
Den 27 februari 1998 faxas tullens lista till Gunnel Göransson på Haverikommissionen. Tullens lista som faxas är från den 14 oktober 1994. Denna lista från tullen faxades dock redan 14 oktober 1994 från Finlands ambassad i Tallinn till kriminalpolisens huvudkontor, Helsingfors enligt Tyska Expertgruppen.
Ännu skummare är att på denna lista från 1994 så anges det istället att M/S Estonia under förlisningskvällen hade totalt 40 lastfordon och inte 38 eller 39 som tidigare angetts.
Helt plötsligt finns de bägge Scania-lastbilarna med (en Scania med registreringsnummer AG 565 körd av letten Gunnar Gabins och en svenskregistrerad Scania, NRY 806, körd av Leo Sillanpää, svensk medborgare) med på tullens lista.
Men inte heller tullens lista anger dimensioner, vikt eller typ av last för dessa två Scania-lastbilar.
Dessa två Scania-lastbilar har på tullens lista av någon anledning ringats in med handstil daterat 19 oktober 1994. På samma lista står fordonsnummer 43 749 till höger om Scania-lastbilen NRY 806.
Alltså samma fordonsnummer som först fanns med i manifestet från 27 september 1994 men som lämnats med en tom rad (detta gällde även fordonsnummer 43 744).
Totalt fanns 38 lastfordon på manifestet den 27 september. Ca två månader senare 18 november 1994 har dessa två fordonsnummer med tomma rader strukits helt och man har med handskrift lagt till ett 39e lastfordon, NRY 806, men utan att ange dimensioner, godsvikt i kg och vilken typ av gods som fanns ombord, alla övriga lastfordon har dessa uppgifter angetts för. Men på tullens lista från 1998 dyker sedan ytterligare ett Scania lastfordon upp, AG 565. Min gissning är att denna hade fordonsnummer 43 744 som först fanns med men med tom rad utan några uppgifter alls.
Vill man dölja någon last eftersom man vägrar ange typ av gods trots man anger typ av gods på alla övriga lastfordon?
Varför har man inte angett typ av gods för NRY 806 på vare sig den uppdaterade frakt- och lastmanifestet från Estline 18 november 1994 eller på tullens lista från 14 oktober 1994 som blev tillgänglig först 1998 där också AG 565 finns med utan angiven typ av gods?
Vi vet att Sveriges ÖB och Försvarsmakten upprättade ett hemligt avtal med svenska tullen 1992 innan M/S Estonia sattes in i trafik i januari 1993.
NRY 806 har återregistrerats sedan 1998 på en Toyota Avensis efter ha varit pausat sedan 1994 då Scaniabilen med registreringsnummer NRY 806 är på havets botten.
Det är normalt att transportstyrelsen åter-registrerar redan använda registreringsnummer från bilar som har skrotats tex när nya fordon tas i bruk som då får det gamla registreringsnumret som den skrotade bilen hade.
Scaniabilen med registreringsnummer AG 565 är registrerat i Lettland så där har jag inte kunnat få ut mer information.
Hemligstämplat last- och fraktmanifest finns i Kronobergspolishus källare i Stockholm.
Hemligstämplat last- och fraktmanifest finns i Kronobergspolishus källare i Stockholm. Varför är det så om det nu redan finns ett officiellt frakt- och lastmanifest?
Tillsammans finns i denna källare 15 000 andra hemligstämplade dokument från 1990-talets Estoniautredning som lades ner 1997 av statsåklagare Tomas Lindstrand.
Bland dessa hemligstämplade dokument finns också korrespondens mellan svenska UD och Ryssland från tiden för M/S Estonias förlisning. Undrar vad som står där!
Oktober 1994: Ryska journalisten Dmitrij Kholodov sprängs i luften efter avslöjande om korruption inom ryska militären och estniska tullchefen i Tallinn, Igor Kristapovitj, skjuts ihjäl med två kulor i skallen.
Stephen Davis ryska journalistkollegor hotas och varnas från att undersöka Rysslands möjliga inblandning i M/S Estonias förlisning.
Stephen Davis tog stöd av en rysk journalist i sin undersökning.
Ryssland är ett farligt land för journalister som skriver om fel saker menar Davis.
Flera av Davis ryska journalistkollegor hade både hotats och varnats när de försökte undersöka Rysslands möjliga inblandning i M/S Estonias förlisning.
En månad efter förlisningen av M/S Estonia i oktober 1994, så blev Dmitrij Kholodov, en rysk journalist som undersökt kopplingar mellan ryska militären och organiserad brottslighet, tillsagd av en anonym uppringare att hämta en portfölj på en tågstation i Moskva.
Portföljen, fick han veta, innehöll viktiga bevis för hans utredning. När han öppnade den exploderade en bomb och dödade honom omedelbart.
Av detta och andra skäl så förblir Stephen Davis ryska journalistkollega anonym. Det finns troligen självständiga grupperingar inom rysk militär och rysk underrättelsetjänst.
Igor Kristapovitj (tullchef i Tallinn) sköts med två kulor i huvudet i oktober 1994. Gärningsmannen rövades bort av rysktalande maskerade män på sjukhuset efteråt i Tallinn.
Den hemliga ryska Felix-gruppen ville stoppa smugglingen av hemlig rysk vapenteknologi ombord på M/S Estonia till Väst.
Ryssarna hade mycket goda skäl att producera desinformation (falsk information) om M/S Estonias förlisning menar Stephen Davis för att det inte skulle väckas misstankar mot dom. Den flod av hemligheter och teknik som strömmade ut från Sovjetunionen efter kollapsen 1991 drog till sig uppmärksamheten från en grupp höga KGB-officerare, sanna troende som sörjde Sovjetunionens kollaps.
De ville bevara och skydda statens hemligheter och blev fast beslutna att stänga av pipelines som skickade information till väst.
De var kända som Felix-gruppen. Ryska tidningar rapporterade att Felix-gruppen hade bildats för att mörda korrupta politiker som de anklagade för upplösningen av Sovjetunionen.
De fick skulden för mordet på Oleg Kantor, en bankir, en av ett antal ryska bankirer som dödades under mystiska omständigheter. Gruppen uppgavs också rikta in sig på korrupta KGB-tjänstemän inblandade i narkotikasmuggling och annan organiserad brottslighet.
Bland de tidiga medlemmarna i Felix-gruppen var enligt Stephen Davis källor den blivande ryske ledaren Vladimir Putin, då själv en KGB-officer.
Rapporten från ryska Felix-gruppen som spreds till världens medier hösten 1994 var en medvetet spridd desinformationskampanj för att avleda uppmärksamheten från Felix-gruppen i sig och sprida förvirring.
Några månader efter M/S Estonias förlisning, hösten 1994, skickades en rapport från Felix-gruppen ut till media över hela världen. Den bestod av dussintals sidor, de flesta ägnade åt att koppla tjetjener till organiserad brottslighet.
Ryssland utkämpade då ett brutalt krig i Tjetjenien.
Vid sidan av den antitjetjenska propagandan fanns anklagelser om organiserad brottslighet i Estland och att Estland var ett transitnav för olagliga vapen från Ryssland till Europa.
I Felix-rapporten stod det att M/S Estonia hade två olagliga laster ombord – heroin och kobolt.
Att M/S Estonias kapten var inblandad i narkotikahandel.
Att ett rivaliserande narkotikagäng tipsade tulltjänstemän som väntade i Sverige för att beslagta försändelsen och gripa kaptenen.
Men någon larmade M/S Estonia.
Kaptenen fick order om att dumpa lasten med kobolt.
De försökte bli av med den olagliga lasten genom att öppna bogvisir och ramp och därför sänkte fartyget av misstag.
Det var ett klassiskt stycke desinformation — förklara förlisningen på ett sätt som riktade uppmärksamheten bort från Felix-gruppen till icke-statliga aktörer, svärta ner estländarnas rykte, skapa förvirring men med en kärna av sanning och en varning: vi vet att ni stal våra vapen och smugglade ut dem på färjan.
En utredning av det estniska parlamentet drog slutsatsen:
”Den så kallade hemligstämplade Felix-rapporten som publicerades i pressen är ett avsiktligt vilseledande dokument baserat på felaktiga uppgifter. Med all sannolikhet har denna rapport om organiserad brottslighet producerats av underrättelsetjänst i en stat som vill Estland illa.”
Ryssarna varnade underrättelsetjänsterna flera gånger innan M/S Estonias förlisning att de måste sluta med den hemliga smuggeloperationen ombord på fartyget av hemlig rysk vapenteknologi.
Underrättelsekällor till Stephen Davis säger att ryssarna fick reda på smugglingsoperationen och försökte stoppa den.
En möjlig källa som tipsat ryssarna om smuggeloperationen var en man heter Herman Simm.
Simm var en hög estnisk militär tjänsteman. Han var landets högsta polis vid tidpunkten för förlisningen. Senare ingick han i den estniska underrättelsetjänsten och var en av kontakterna med NATO, där han hanterade hemlig information.
1998 greps Simm och dömdes som rysk spion. Han hade sålt dem NATO-hemligheter i ett decennium.
Ryssarna fick reda på smugglingen. Ryssarna hade varnat västerländska underrättelsetjänster flera gånger innan förlisningen 28 september att de visste att de smugglade hemlig rysk vapenteknologi och att det är bäst de slutar med detta för annars……!
Första varningen fick estniska underrättelsetjänsten 1993 som struntade i den.
Andra varningen riktades direkt till brittiska MI6 i september 1994, precis innan förlisningen. Underrättelsetjänsterna brydde sig inte i detta och fortsatte som vanligt.
Sedan förliste M/S Estonia 28 september 1994 och 852 människor dog.
Placerade ryssarna sprängladdningar på M/S Estonia?
Flera av Stephen Davis källor säger att M/S Estonia därför sänktes av en minexplosion (sprängladdning). Den mest troliga förklaringen är att en sprängladdning placerades av ryska agenter eller en tredje part som kontrakterats för ändamålet.
Den ryska sprängladdningen designades att hindra M/S Estonia från att fullfölja sin resa, att skada den och tvinga tillbaka den till hamn. Syftet var att stoppa den specifika transporten eller smugglingsoperationen i allmänhet — och/eller att utfärda en varning till västerländska underrättelsetjänster.
Men operationen gick fel och sprängladdningarna orsakade mer skada än vad som var tänkt.
Fartyget sjönk och 852 människor dog.
De västerländska underrättelsetjänsterna tog en risk genom att använda civila färjan M/S Estonia, som i själva verket förvandlade passagerarna på färjan till en form av mänsklig sköld och civila färjan till ett legitimt militärt mål i ryssarnas ögon.
Genomförde Felix-gruppen en självständig operation fri från Kremls och Jeltsins inblandning den 28 september 1994?
Kl 01.00 (estnisk tid) den 28 september verkar ha varit en idealisk tidpunkt.
Ryska presidenten Jeltsin var borta på statsbesök i USA 27-28 september 1994.
Carl Bildt skulle avgå efter ha förlorat valet och höll avskedsmiddag på Rosenbad samma kväll som M/S Estonia förliste.
Mart Laar, Estlands premiärminister hade 26 september 1994 röstats bort i en misstroendeförklaring i parlamentet.
Kl 01.00 var M/S Estonia mitt ute på öppet hav, internationellt vatten.
Kl 01.00 estnisk tid slog tidszonen om mellan 27 och 28 september (00.00 svensk tid).
En aktion då skulle troligen utlösa förvirring och politiskt kaos.
Smällarna som hördes och kändes av många inträffade 01.00 (estnisk tid) och inledde förlisningen med stora slagsidan 01.02.
Vi vet att ryska militären störde nödradiotrafiken på internationella nödkanalen VHF-16 under M/S Estonias förlisning 28 september 1994 enligt finska amiralen och radiokommunikationsexperten Heimo Iivonen (vid presskonferens 16 oktober 1994).
Kan det ha något samband med att ryska militären kan ha varit mer inblandade i M/S Estonias förlisning?
Tecken på sprängning i bogvisirets botten och i M/S Estonias bog.
Två professorer säger vid en presskonferens (professor Ida Westermann i metallurgi och professor Anders Ulfvarson i skeppskonstruktion) 28 september 2021 att det efter analyser av bitar från bogvisirets botten inte går att utesluta en explosion då hetta på 1200 grader uppstått på vissa ställen.
Detta har inte uppkommit från när de svetsade loss delarna. Ingen mekanisk åverkan har heller funnits, utan någon form av explosiv kraft verkar ha funnits.
Två metallprover togs från M/S Estonia vid Bemis och Rabes dykexpedition år 2000. Metallproverna togs från ett kronbladsliknande hål som enligt sprängämnesexperterna Brian Braidwood och Michael G Fellows bedömer som en typisk sannolik sprängskada.
Hålet finns vid styrbords frontskott mellan ramp och bogvisir. Kronbladshålet finns att se i en ROV-video från 19 juni 1996 en timme och 6 minuter in i filmen och fram till en timme och 10 minuter ca.
Metallproverna från Bemis och Rabes dykexpedition år 2000, då tre oberoende från varandra institut analyserade metallproverna från M/S Estonia, fann de tecken på explosion.
Ett institut höll inte med. BAM, ett tyskt regeringsinstitut. BAM analyserade INTE metallproverna från M/S Estonia.
De analyserade liknande metall som M/S Estonia bestod av som utsatts för blästring, en reningsteknik innan målning av skrovet.
Men M/S Estonia hade INTE utsatts för blästring enligt Meyer-Werft, som undersökte saken tillbaka när hon byggdes 1980.
JAIC, svenska regeringen och svensk media struntade i dom tre andra instituten som har undersökt M/S Estonia-metallproverna bara för ett institut som säger mikrostrukturella förändringar beror på blästring, något M/S Estonia enligt Meyer-Werft inte genomgick.
BAM hade ju inte ens undersökt M/S Estonia-metallproverna i sig.
Gula kuben som syns på ROV-video från 9 oktober 1994 på babords frontskott intill infästningen av babords ramphydraulik, kan enligt Martin Volk och Brian Braidwood (sprängämnesexperter) sannolikt vara en blindgångare (odetonerad sprängladdning) bestående av en plastisk sprängmassa av hexogen typ, tex Semtex på 1-3 kg. Det är en standardvara i militära sammanhang både i väst och öst.
Tryckvågen från möjlig sprängladdning på styrbords frontskott mellan visir och ramp kanske slog ut timern på den laddning som monterats lågt utanpå babordsskottet (därför odetonerad)?
Den gula kuben är borttagen och syns inte på någon ROV från M/S Estonia-dykningarna 2-4 december 1994.
Skumt anser jag. Vad anser ni?
Slutord.
Flera höga smällar inträffade 01.00 (estnisk tid) som hördes och kändes av många, ingen vet vad de beror på helt säkert.
Bara fler kompletterande metallprover från relevanta delar från bogvisiret och från M/S Estonias bog (det kronbladsliknande hålet på styrbords frontskott intill rampen som enligt sprängämnesexperterna Brian Braidwood och Michael G Fellows är typisk sprängskada) för metallurgiska analyser och metallografier kan bekräfta om det verkligen har sprängts i bogvisirets botten.
Detta för att utesluta eller bekräfta om det handlar om gravrost eller har orsakats av något annat. Konstigt gravrosten inte finns på andra ställen också än dessa utstående svarta och förvridna stålbalkar. Styrbordssidans skador kanske har uppstått både innan och efter förlisningen.
Fler analyser och undersökningar behövs så vi får mer svar!
Även metallprover från de förkolnade och förvridna stålbalkarna som står rakt ut på styrbordssidan behövs tas då dessa sannolikt inte kan förklaras av en sten på botten.
Vid pennan
Robert
Källor
Stephen Davis – Truthteller (Bok från 2019 med inkopierade dokument som styrker Richard Tomlinson jobbat för MI6, att Felixrapporten är des-information m.m.)
”20/20” Ny-zeeländsk dokumentär 1998 (Då Tomlinson avslöjar hemligstämplad information om Estonias förlisning till Davis)
Estonia – fyndet som förändrar allt 2020
Uppdrag granskning-dokumentär 2004
ROV-filmer från 9 oktober 1994 och 2-4 december 1994 (Riksarkivet)
GGE haverirapport från år 2000 (Tyska expertgruppen som anlitades av Meyer Werft göra en parallell haveriutredning på 1990-talet)
Aftonbladets upplaga 16 oktober 1994 (Kungliga bibliotekets media-arkiv)
https://www.postimees.ee/…/arimees-aleksandr-voronini… (styrker Alexander Voronin var med i Kaitseliit, Estonia Defense League, en estnisk anti-rysk paramilitär grupp)
https://www.youtube.com/watch?v=OpTCqT-iWgQ&t=2407s (Presskonferens 28 september 2021 Sjöhistoriska muséet)
Drew Wilson – ”The Hole” från 2013 (inkopierade svar från NSA och CIA att hemligstämplade dokument om Estonias förlisning finns utifrån FOIA-svar)
(Estniska underrättelsetjänsten och estniska haverikommissionen känt till hemliga militärtransporterna på M/S Estonia.)
(MUSTs fd chef Eric Rossander berättar om deras medverkan i hemliga militärtransporterna på Estonia)
https://www.estoniaferrydisaster.net/pdf/Enclosure40.pdf… (Intervju med Evelyn Sepp som blev en estnisk visselblåsare liksom Lennart Henriksson var en svensk visselblåsare)
https://epl.delfi.ee/…/arhiiv-estonia-katastroofi… (Mordet på estniska tullchefen Igor Kristapovitj i Tallinn i oktober 1994
Estoniakatastrofen 
