Det bildades många grupper och personligen har jag alltid haft svårt att hålla isär dem. Jag börjar med att skriva lite om Analysgruppen.
Den 18 september 1997 beslutade regeringen att tillsätta en analysgrupp med uppgift att granska samhällets agerande med anledning av Estoniakatastrofen.
Ordförande för gruppen var Peter Örn från Röda Korset.
Den 12 november 1998 överlämnade Analysgruppen sin första rapport till Mona Sahlin med följande rekommendationer:
- Ansträngningar bör göras för att omhänderta och identifiera omkomna som finns inuti eller utanför Estonia.
- Målet bör vara att de döda under värdiga former skall kunna omhändertagas och begravas på det sätt de anhöriga finner lämpligt.
Ett litet hopp tändes då hos de anhörig och överlevande.
Analysgruppens slutrapport, SOU 1998:132 finns att läsa här.
https://data.riksdagen.se/fil/2949D41B-5A0D-4B4A-9284-D3D7CF00685B
Trots att Analysgruppen på ett aktningsvärt och oberoende sätt lyssnat till och erkänt de anhörigas och överlevandes rätt till deltagande i handläggningen av följderna efter Estonia katastrofen, beslutade regeringen 11 februari 1999 att står fast vid sitt beslut från den 15 december 1994 att:
- M/S Estonia inte ska bärgas.
- De omkomna inte ska tas upp.
- Förlisningsplatsen ska betraktas som grav.
- Vidare beslutades att fartyget skulle övertäckas. Övertäckningen avbröts dock av regeringen den 19 juni 1996.
https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/12501538

Några detaljer ur rapporten: På s 22 står att sjöräddningen gör bedömningen att alla tillgängliga helikoptrar ska larmas ut men flygräddningen tolkar situationen annorlunda. På s 124 kan man läsa att svenska statens isbrytare Ale anmäls för vårdslöshet i sjötrafik, men åklagare anslår detta utan närmare motivering. På s 197 finns en bortförklaring om varför sjöförklaring inte hölls.
GillaGilla
Tack Sven!
Analysgruppens läsvärda rapport med sina 284 sidor lämnades till Mona Sahlin i november 1998. Hon var då ansvarig minister för Estoniafrågor.
Hon hade nog inte tid att läsa den?
GillaGilla