Jag har inte lätt att ta till tårar men under den första tiden då det var svårt att sova, skrev jag tårfyllda brev. Det gällde framför allt praktiska saker som att avsluta Oves telefon abonnemang och bilförsäkring till att kunna bevisa att han var med båten.

Han hade bokat om och enligt vad jag hörde så fanns det ingen passagerarlista. För säkerhets skull fixade jag ett utdrag från mobilsamtalet den 27 september när han precis gått ombord.

Det var det enda bevis jag hade, att han var ombord.

När jag satt ensam, med mina nattliga skriverier var jag inte medveten att det pågick en hemlig verksamhet djup, djup där nere. Nu var det ”under mina fötter”.

På 80 meters djup på en klipphylla i Östersjön ligger M/S Estonia med 120 graders slagsida. Från hennes översta del på fartygssidan är det 58 meter upptill vattenytan och 757 döda kroppar finns i vraket.

Tre dagar efter M/S Estonia förlist och en dag efter vraket hade påträffats med ekolod finns det uppgifter om att dykning skedde vid vraket.

Svensk, brittisk och finsk militär har börjat ”städa” på Östersjöns botten.

Finska marinens fartyg Suunta och Helli deltog tillsammans med svenska marinens Urd.

Dykningen filmades med kameran från en av de fjärrstyrda undervattensfarkosterna (ROV) och på bilderna syns tydligt 941002.

Hela dykningen genomfördes av svensk och finsk militär.

Långt innan 10 årsdagen var de flesta praktiska ”bestyr” som katastrofen dragit med sig avklarade. Dödförklaring, bouppteckning, avregistrering av gemensamt företag, försäkringsfrågor, avskedsgudtjänster, advokatkontakter kändes avlägset.

Jag hade till ock med varit tvungen att sälja vårt gemensamt byggda ”drömhus” där tanken var att få tillbringa vår tid nu när barnen flyttat ut.

Då visade ”Uppdrag granskning” ett program på svenska TV om Militär smuggling på Estonia.

Före detta tullintendenten Lennart Henriksson berättade om något som han så väl kom ihåg men som andra ”glömt”.

Mona Sahlin som var ansvarig minister för Estoniafrågor i svenska regeringen avböjde givetvis kommentar.

Hur det gick med Mona senare behöver jag väl inte skriva?

Aleksander Einseln dåvarande ÖB i Estland sa att:

Vi lever inte i ett totalitärt system (diktatur) utan i en demokrati, därför ska en utredningen av Estonia återupptas.

Vi har rätt att veta varför 852 människor dog den natten och vilken/vilka som bär ansvaret!