Mina läppar äro förseglade när det gäller min källa men jag har fått lite information om domen som föll den 19 juli i Nanterre, Paris numera kallad Frankrikeprocessen.

Personen i fråga har bekräftat att uppgifterna stämmer.

Den 23 juli skickade jag ett mail till vårt ombud i Paris, Advokatbyrå Schmill & Lombrez där jag önskade få ta del av domen som anhörig.

Tystnad.

Nu har det kommit till min kännedom att domen ska översättas och sedan skickas till alla berörda.

Att domen översätts från gammalfranskt juridiskt språk är tacknämligt men hur ska den nå alla käranden efter 23 år?

Visserligen har tiden för överklagandet förlängts från en månad till tre men om jag är rätt informerad så ska käranden (anhöriga och överlevande) ge sitt medgivande om överklagande ska sker.

Sedan kommer nästa fråga:

Vem ska betala? Advokater, kan jag inte tänka mig vill arbeta gratis.

Något som också är intressant:

Vad är det för nya bevis som ska läggas fram vid en eventuell överklagan? En ny utredning av M/S Estonia måste då göras för att undersöka vraket.

Det hade varit det bästa – för att i all framtid – stilla anhörigas många obesvarade frågor och hålla borta de flesta konspirationsteorier.

Enligt den unika Estonialag om gravfrid som trädde i kraft den 1 juli 1995 så är det brottsligt att dyka på vraket.

Men Estonia ligger på internationellt vatten och då gäller lagen endast för medborgarna i de länder som anslutit sig till gravfridsavtalet.

Lettland, Litauen, Polen, Danmark, Ryssland och Storbritannien har anslutit sig.

Däremot har varken Tyskland eller Frankrike skrivit under.

Denna uppgiften har jag hämtat ur Estoniasamlingen, därför förutsätter jag att den stämmer.

Då kommer samma fråga igen: Vem ska betala?

Tänk så mycket lidande och pengar det hade sparats om M/S Estonia med alla sin 14 protokollförda brister inte fått lämna hamn den 27 september för 25 år sedan.

Sorry, det var bara en tanke som for förbi.

Det kan faktiskt vara något annat som fick henne att sjunka.