Är man novis är det inte lätt att veta vad som är relevant, när så mycket ”information” är i omlopp.

Själv blir jag tämligen förvirrad varje gång jag läser något som Mattias Göransson skrivit och söker därför en förklaring till mitt plötsliga tillstånd.

Jag hittade tyvärr inte så mycket men fick godkännande att publicera följande text.

Jag tror dessutom att jag nog borde – vid något tillfälle – återkomma till Göranssons grävande journalistik.

Det finns en journalist som heter Mattias Göransson.

Han sprider felaktigheter om Estonia. Hans teknik är att använda svåra begrepp som få förstår. Hans senaste skröna är i tidningen Filter.

Mattias Göranssons hållning är att försvara statsmakten.

Vilka metoder som helst verkar vara tillåtna.

Artikeln heter ”De bortvalda”. Med det menas att de som inte tror på Carl Bildts undersökningskommission har valt bort en del vittnesmål för att vi ska få ihop vår historia.

Ett av Mattias Göranssons bortvalda vittnesmål är Henrik Sillaste. Denne Sillaste var reparatör på Estonia. Under olycksnatten kunde han på en monitor nere i maskinrummet se att den inre ombordkörningsrampen var stängd i förskeppet och han såg hur vatten trängde förbi på sidorna av den stängda rampen. Henrik Sillaste till och med ritade hur det såg ut.

Ungefär som vattnet från en liten trädgårdsslang. Mellan 10 till 18 liter i minuten. Det blir högst 1000 liter i timmen = 1 ton.

Efter att Henrik Sillaste hade lämnat maskinrummet när Estonia hade fått slagsida, så öppnade sig rampen enligt Mattias Göransson.

Ingen har sett vad Göransson beskriver.

Enligt Haveriutredningen hade rampen öppnat sig innan krängningen, vilket är mer logiskt. Men Mattias Göransson bryr sig inte om logik. Enligt honom så fick Estonia först slagsida. Sedan öppnade sig rampen när ingen såg på. När Estonia hade 90 grader slagsida så stängde rampen sig själv.

Henrik Sillaste är alltså Mattias Göranssons huvudvittne. Men Henrik Sillaste vill inte se Henrik Evertssons Dokumentärfilm M/S Estonia fyndet som förändrar allt. Sillaste skrattar åt alltihop och säger att allt kan förklaras med metacenterhöjden.

Och just nu tappade jag 99 % av läsarna. Men lugn. Metacenterhöjd skrivs GM.

G är tyngdpunkten (gravity).

Att ett fartyg flyter beror på att det har större volym än det undanträngda vattnet. Alla kan testa med en gul plastanka i badkaret.

Men eftersom fartyg gungar så har det en vridpunkt M.

Så länge vridpunkten ligger högre än tyngdpunkten så flyter fartyget.

Men lastar man och lastar och lastar så kommer tyngdpunkten allt högre upp och när M ligger på samma höjd som G så tippar fartyget runt.

Nå hur mycket last kan Estonia ta?

Den 28 september 1994 var Estonia klassad för 3345 ton (dödviktston). Det är summan av lastens vikt, passagerare, olja, smörjolja och ballastvatten.

Om man får utgå från haveriutredningen så fanns sammanlagt 2300 ton ombord. (Haveriutredningen sid 55). JAIC:en

Man hade dessutom räknat ut att GM var 1,17 meter. Alltså vridpunkten låg 1,17 meter ovanför fartygets tyngdpunkt. Lägsta rekommenderade GM för Estonia var 0,63 meter.

Det vatten som Sillaste såg som kom in i båten var mindre än ett ton i timmen. Eftersom vatten lägger sig längst ner på däcket så skulle Estonia kunna ta in 1000 ton vatten utan att förlora sin stabilitet genom för låg metacenterhöjd.

Om Estonia hade tagit in 60 liter vatten i sekunden (alltså motsvarande 200 trädgårdsslangar med tryck) under fem timmar så hade Estonia börjat närma sig en för låg metacenterhöjd. Men så var det inte.

Filter fabulerar och räknar med att folk inte ska förstå.

Filter är Public service främsta källa.

De har lagt upp jobbet så att först publicerar Filter en osanning som få begriper eller kontrollerar. Sedan förmedlar radions ”Medierna” eller ”Studio Ett” vad Mattias Göransson på Filter har totat ihop.

Men nu har vi internet och de kan inte vilseleda längre. Det är löjeväckande att Mattias Göransson hänvisar till Henrik Sillaste som expert på fartygsstabilitet.

Stefan Torssell Sjökapten

Nedan Mattias Göranssons artikel i Filter.

Annons