Då och då får jag tips, frågor, ”egna utredningar”, livshistorier, påstående och till och med konspirationsteorier. Jag sätter värde på allt eftersom jag anser att hela livet är fyllt med ”konspirationsteorier” på ett eller annat sätt.

Konspiration betyder ”andas tillsammans” och konspirationsteori används ofta som nedsättande men kan även vara sakliga teorier kring faktiska intriger.

Nog om det.

Igår fick jag ett tips som ledde till folkrättsexperten Ove Brings intressanta debattartikel i Svenska Dagbladet.

Han tar upp två anledningar till att Henrik Evertsson och Linus Andersson bör frikännas.

I. Den svenska Estonialagen skiljer sig från den bakomliggande internationella överenskommelsen.

Den bakomliggande internationella överenskommelsen som undertecknades den 23 februari 1995 i Tallinn är en överenskommelse mellan Estland, Finland och Sverige om gravfrid för Estoniakatastrofens offer. Enligt överenskommelsens fjärde artikel åtar sig länderna att införa lagstiftning som kriminaliserar ”all verksamhet som stör offrens sista vilorum”, särskilt dykningar eller annan verksamhet som syftar till att ta upp kroppar eller föremål.

När Sverige sedan stiftade Estonialagen den 8 juni 1995, tre och en halv månad efter Tallinnavtalet missade lagstiftaren det generella undantaget ”som stör offrens sista vilorum”.

Henrik och Linus har på distans dokumenterat hål i skrovet och till synes inte stört gravfriden.

Så om störning inte äger rum borde sådan verksamhet inte kriminaliseras.

Nu när Estonialagen är på väg att ändras och vi vet att Henrik och Linus journalistiska verksamhet har främjat allmänintresset, då gäller det att öka kunskapen om omständigheterna kring katastrofen.

Nya undersökningar är på gång, tack vare den journalistiska dokumentationen.

II. Det andra argumentet för ett frikännande grundar sig på läran om social adekvans (brukar omtalas som dogmatisk ”slasktratt”).

När starka samhälleliga behov föreligger kan man – undantagsvis – åberopa en oskriven lag som grund för ansvarsfrihet eller om de åtalade fälls som skyldiga till brottslig verksamhet, skulle domstolen kunna visa mildhet, något som advokaten Peter Danowsky påpekat i P1-morgon den 25 januari 2021.

https://sverigesradio.se/artikel/7654236

Högsta domstolen slog fast i en dom 1985.

”Det torde emellertid förhålla sig så att domstolarna har befogenhet att även utan uttryckligen angivet stöd i lag förklara ett annars straffbart handlande straffritt, när den uppkomna situationen är atypisk (avvikande) och knappast förutsedd av lagstiftaren samt starka motskäl kan åberopas mot en kriminalisering.”

Slut på dagens betraktelse!

Utslagsback.