I förra veckan var det en ”vän” på Facebook som kontaktade mig över messenger. Han hade varit här och läst på bloggen och blev inte klok på vad jag skrev. Däremot förstod han min frustration och kallade mig:

”Rabiat Estoniaänka”.

Eftersom jag inte ofta använder mig av dylika ord så var jag tvungen att slå upp rabiat och såg då det komiska i det hela. Jag som aldrig varit intresserad av någon titel har nu fått en. Dessutom har jag senare erfarit att mannen i fråga stundtals sysselsätter sig med att ringa runt och bete sig oförskämt mot sina medmänniskor.

Nog om det. Idag hade jag tänkt skriva lite om Mini-Estona vilket är ett kapitel som inte berörts mycket av media i M/S Estonias historia.

Det började med att Mona Sahlin (S) som var ansvarig för Estoniafrågor i Regeringen tillsatte en ny undersökning av Estonias sjunkförlopp.

I direktiven för undersökningen hade regeringen bestämt hur arbetet skulle gå till.

Forskarna fick inte använda något nytt material, utan enbart ta fram en sannolik förklaring på sjunkförloppet som stämde med JAIC:s slutrapport.

8,88 miljoner svenska kronor ”låg i potten” och finansierades av VINNOVA som är en svensk statlig förvaltningsmyndighet som sorterar under Näringsdepartementet .

JAICS förklaring till att M/S Estonia sjönk var i korta drag:

  • Bogvisiret hade ramlat.
  • Rampen hade öppnat sig
  • Rampen hade stängt sig.

Det var Chalmers i Göteborg som fick uppdraget och chef blev teknologie doktor Claes Källström.

Resultatet blev en ca 4 meter lång modell av M/S Estonia som placerades i en 90 metersbassäng vid Statens Provningsanstalt i Göteborg.

Mini-Estonia var utan bogvisir och hade stängd ramp när hon körde mot de kraftiga vågorna som en vågmaskin i bassängen framkallade. Rampen fälldes ner från en manöverpanel. Hon tog in vatten – fick slagsida – kapsejsade och la sig upp och ner.

Hon betedde sig exakt som emeritusprofessor i skeppsbyggnad Anders Ulvfason och skeppsbyggare Anders Björkman hade beräknat.

Det gjordes fler försök och Mini-Estonia betedde sig likadant varje gång.

I april 2008 då media var inbjudna tuffade Mini-Estonia igång mot den grova sjön i 90 metersbassängen – ombordkörningsrampen fälldes ut – vatten forsade in på ”bildäck” – hon kantrade styrbord – la sig på sidan och sjönk omedelbart.

Journalisterna var nöjda och åkte hem till sitt utan att ställde några djupare frågor.

Nu kommer jag till trolleritricket som teknologie doktor Claes Källström har bekräftat senare.

Mini-Estonia hade fjärrstyrda ventiler i botten med andra ord ett hål.

Detta står att läsa i *SSPA:s slutliga rapport på sidan 60 här nedan.

The air compressibility must be considered in scale model tests of foundering scenarios.
In the foundering air is trapped. A number of tests were carried out where the model capsized, trapped air and remained floating upside down. The volume of this trapped air was measured, and a mean value was found to be around 40 litres. Also the pressure of the trapped air was measured. The scaling laws give for the present situation that about 20% of the trapped air should be evacuated to give a proper remaining amount of trapped air in the model, see Project Report No. 12, Appendix 1. In this case around 8 litres could be let out in order to fulfil the scale laws. The two valves in the bottom of the model were calibrated giving a flow of 6.7 litres each per minute at the actual pressure. This means that one valve could be held open a little more than 1minute during the test.

*SSPA är ett världsledande maritimt kunskapsbaserat företag. 

Chalmers emblem