Redan lördagen den 1:e oktober 1994 var marinens dykare Håkan Bergmark med och dök på M/S Estonia. Han var dessutom utbildad inom sprängteknik och dök på uppdrag av Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, MUST. Han såg då ett spränghål under vattenlinjen på Estonia som var ca 2×1 meter stort. Hålet hade utböjda plåtar som vittnade om en sprängning från insidan.
”Han fäste inte så stor uppmärksamhet vid det då” har han sagt senare.
I augusti 2000 filmade Jutta Rabe och Greg Bemis ett ”hål”som snabbt avfärdades som en skugga.
På Jutta Rabes filmer kunde man däremot se mängder med svetspinnar runt vraket.
När jag såg Henrik Evertssons dokumentär reagerade jag för de två hålen som uppenbarligen var efter Rockwaters officiella dykning på svenskt uppdrag. Det låg ett galler vid sidan om det ena hålet men inget av dem var igensvetsade som det tidigare har hävdats.
Nu har dykare Stewart Rumbles som arbetade för det brittisk-norska dykföretaget Rockwater bekräftat att efter avslutat uppdrag förseglades hålen.
– Jag kan garantera att jag stängde igen hålet. Någon måste ha varit där efter oss, säger Stewart Rumbles till Aftonbladet.
När det gäller ”Evertssons hål”. Ja, jag kallar det så eftersom det är svårt att hålla reda på dem alla, så är det väl dokumenterat att det finns.
Det är inget ”svart hål” som det i universum, som finns men ingen kan se.
Hålet i M/S Estonia finns och hela välden kan ta del av det.
Visst kan man blunda för sanningen men en dag dyker den upp, då gäller det att vara ärlig nog att erkänna faktum annars gör man sig illa.
Estoniakatastrofen 