Jag har till och från känt ett illamående sedan dokumentären ”Estonia – fyndet som ändrar allt” visades på Dplay den 28 september.

Inte för att dokumentären på något sätt var oangenäm att se utan hur svenska myndigheter har mage att bete sig.

Henrik Evertssons dokumentär om M/S Estonia där framför allt de överlevande får berätta vad de upplevde den natten fartyget sjönk är ett samlat dokument för eftervärlden. Den är mycket proffsigt gjord.

Det visas även avsnitt som jag aldrig har hört talas om tidigare förutom intervjuer av alla dessa människor som outtröttligt arbetat för att få fram ny fakta utan att bli hörda. Flera av dessa personer finns inte med i dokumentären och en del finns inte ens bland oss längre.

När filmteamet återvände till Rostock i Tyskland med fartyget Fritz Reuter efter att ha filmat på vrakplatsen 2019, stod det två tyska poliser och väntade på kajen för att beslagta deras filmmaterial, vilket en svensk åklagare begärt.

De vägrade givetvis att lämna det ifrån sig och det är mycket märkligt att en åklagare vill beslagta opublicerat journalistiskt material, säger Evertsson.

Det är kammaråklagare Helene Gestrin som har åtalat både Henrik Evertsson och ROV-operatören (undervattensfilmaren) Linus Andersson för att ha dykt vid M/S Estonias haveriplats.

Rättegången kommer att äga rum i Göteborg januari 2021 och det är första gången lagen om gravfrid vid Estonia prövas rättsligt.

”Reportrar utan gränser” vädjar nu till åklagaren och domstolen att de tar hänsyn till deras journalistiska arbete vilket lett till nya upptäckter som väckt intresse för vidare undersökning kring Estoniakatastrofen.

”Reportrar utan gränser” arbetar för att världens befolkning ska ha rätt till yttrandefrihet vilket är en av de viktigaste rättigheterna vi har. Med andra ord att få säga, läsa, skriva eller trycka vad vi vill.

Yttrandefrihetsgrundlagen är en av Sveriges tre grundlagar som skyddar vår demokrati.

Att filmens regissör Henrik Evertsson hyllas internationellt och samtidigt står åtalad för brott mot gravfriden i Sverige känns för mig som Sverigebilden fortsätter att krackelera.

Jag minns mycket väl när Mona Sahlin (S) – som var ansvarig för Estoniafrågan i regeringen – dömdes för två fall av skattebrott till villkorlig dom och 50 dagsböter 2017.

Samma år dömdes hon för osant intyg och hennes tidigare livvakt för brukande av osann urkund. Åtalet las ner och båda fick strafföreläggande och dömdes att betala 80 dagsböter.

Att åtalet mot henne las ner ansåg överåklagare vid särskilda åklagarkammaren Anders Jacobsson var att det fanns ingen anledning att betunga en domstol med detta, då allt är klart eftersom hon hade erkänt brottet.

Även Tobleroneaffären där hon vid flera tillfällen använt statens pengar för privata utlägg kom hon lindrigt undan.

Det verkar vara skillnad på FOLK och folk!

Henrik Evertsson riskerar däremot upp till två års fängelse och nekar bestämt till brott.

Jag undrar, ska vi äntligen får svar på det som många av oss väntat på i över ett kvartssekel eller ska våra myndigheter fortsätta att sänka fler oskyldiga?

Kjell Nilsson-Mäki har gjort karikatyren och Henrik Evertsson har gett mig lov att publicera den.