Den 28 september 2004 reste jag till Stockholm tillsammans med två från Skåne. Den ene var min äldste son Markus. På Norrmalmstorg anordnades en manifestation med talare och en liten utställning av anhörigföreningen SEA (Stiftelsen Estoniaoffren och Anhöriga) som än idag är aktiv.

Efteråt gick vi i processionståg till minnesmonumentet vid Galärkyrkogården på Djurgården. En del hade skyltar med krav på bärgning av M/S Estonia.

Allt var fint arrangerat vid minnesmonumentet. Både kungaparet och regeringsrepresentanter fanns på första parkett med säkerhetsvakter omkring sig.

Jag råkade på att komma för nära och en säkerhetsvakt tog mig i armen. Med bestämd röst skickade han mig längre bort, ner mot vattnet.

Där fick jag tillsammans med en liten grupp anhöriga stå under hela ceremonin. 

Uppslutningen var nog större än beräknat eftersom vi inte fick någonstans att sitta eller så var kanske minnesstunden inte ämnad för oss.

Däremot fick jag mycket ny information från talarna på Norrmalmstorg. Bland annat en sjökapten som jobbat som byrådirektör vid Sjöfartsverket. Han berättade hur det gick till vid myndigheten, att det inte finns någon fungerande kontroll, utan att verket kontrollerar sig själv. Jag hade en liten pratstund med honom och avslutade med:

-Att du inte skriver en bok om detta du har berättat för oss idag.

Han svarade inte mig. Jag kommer inte ens ihåg om han nickade men 12 år senare kom hans bok ut.

Sedan jag fick boken i min hand 2016 har den betytt mycket för mig. Den är lättläst och full med fakta. Boken gav mig många Aha-upplevelser och förståelse hur mina erfarenheter hängde ihop. Jag har även fått äran att bli god vän med Stefan Torssell som är författare till boken ”M/S Estonia svenska statens haveri” .

Om du är intresserad av enbart tekniska detaljer så är boken inget för dig men mycket läsvärd ändå.

Den 28 september 2019 är det 25 år sedan förlisningen och om jag förstått rätt ska det anordnas en minnesstund med kungligheter och andra företrädare för vårt land.

Min äldste son har emigrerat till Kanada och jag avstår denna gången. Av två själ och båda behåller jag inom bekantskapskretsen eftersom det är så lätt att bli missuppfattad.