Frankrikeprocessen är en långdragen och märklig historia som jag här i korthet ska försöka beskriva.

Den 1 november 1995 betalde jag in 6 100SEK till ”processkassan” för mig och mina två söner. Mottagare var anhörigföreningen DIS (Den Internationella stödgruppen efter ESTONIA-katastrofen) med Allan Soomans privata adress som mottagare. 

I juli 1996 övertog Henning Witte uppdraget som ombud för de anhöriga och överlevande efter att ett internationellt advokatteam under ledning av den amerikanske advokaten Richard Singleton tidigare skött det. 

Henning Witte i sin tur valde den franska advokaten Erik Schmill – med sjörätt som specialitet – från advokatbyrån Schmill et Lombrez i Paris eftersom Henning Witte själv inte fick agera i fransk domstol. 

Att franska Paris och Nanterre valdes beror på att klassningssällskapet Bureau Veritas har sitt säte där och att Frankrike har Europas modernaste skadeståndsrätt.

Henning Witte tog kontakt med mig 2002 och ville ha hjälp med att bilda föreningen ELA (Estonia Litigation Association) där jag blev invald som kassör. Efter ett tag började jag få frågor om processkassan och jag kan här intyga att jag har aldrig haft med någon processkassa att göra. 

Däremot blev min ”karriär” i föreningen ELA mycket kort.

ELA avregistrerade jag eftersom Helje Kaskel som var ordförande inte kallade till årsmöte enligt föreningens stadgar.

Några år senare önskade den franska advokaten Erik Schmill kopior på ALLA som var med i processen samt kvitto på inbetalningarna. Ungefär hälften kopierades och resten scannades in på en CD som jag skickade med en släkting som då bodde i Paris och hon lämnade allt personligen på Erik Schmills kontor. 

Flera år senare meddelade Schmill Witte att han aldrig erhållit de begärda kopiorna.

Jag har fullt förtroende för min släkting!

Jag försökte flera gånger få kontakt med Erik Schmill över mail men har aldrig fått några svar.

Dessutom ställde jag löpande frågor till Henning Witte men erhöll aldrig några klara besked då han meddelade att han inte lyckades få någon kontakt med Erik Schmill i Paris. Jag fick mer och mer en känsla att han blivit avpolletterad som vårt svenska ombud.

Däremot damp det ner, iallafall den första tiden, en och annan gång en luta med papper på gammalfranska, ibland i brevlådan, ibland rekommenderat och en gång fick vi till och med hämta utskicket hos polisen om vi legitimerade oss.

Sedan blev det tyst länge!

Men plötsligt en dag i början av 2019 fick jag besked att rättegången skulle avslutas den 12:e och 15:e april samma år.

Så paff jag blev! Rättegången hade pågått i över 23 år!

I april 2019 fick jag ett mail från en dam som presenterade sig som korrespondent för den franska tidningen Le Monde i Skandinavien.

Hon var intresserad att göra en intervju om processen i Frankrike. 

Jag kände mig osäker eftersom rättegången pågått så länge och informationen från vårt ombud här i Sverige, Henning Witte och i Paris, Advokatbyrå Schmill & Lombrez var mycket bristfällig.

Trots det träffades vi och en artikel kom in i Le Monde den 12 april 2019. 

Lite senare i juli 2019 reste en journalist – som arbetade för ett nätverk med ca 50 tyska tidningar – från Tyskland till Sverige enbart för att göra ett reportage med mig om Frankrikeprocessen.

När domen offentliggjordes den 19 juli 2019 i Nanterre var vårt svenska ombud Henning Witte och jag inbjudna till TV4 i Stockholm och jag upplevde ett hysteriskt dygn. 

Vad var det som fick media till sådan hysteri?

Jag som är en helt vanlig människa insåg långt innan domen föll att något nytt kan inte komma fram utan en ny undersökning av vraket och jag visste att detta inte var gjort.

Sedan blev det tyst igen.

Inte ens domen har jag fått!

Jo, förresten jag har erhållit 4 exemplar av min yngste son. Han fick dessa i olika omgångar rekommenderade och har fått lösa ut dem alla.

Däremot har jag inte erhållit någon i mitt namn och då ställer jag mig frågan:

Har domen kommit mig tillhanda så jag kan överklaga?

Frankrikeprocessen verkar vara en katastrof i katastrofen men nu är Estoniakatastrofen i allafall äntligen prövad rättsligt!

Post scriptum: Vårt svenska ombud Henning Witte har inte heller fått domen! Som djävulen sa: ”Dygden i högsätet”och satte sig mellan två advokater. DS

Annons