Inatt var det 29 år sedan M/S Estonia sjönk. Trots att det är en långt tid som förflutet så kommer de flesta än idag ihåg vad de gjorde, var de var och vad de tänkte.

Anna Janson publicerade 2023-09-22 följande artikel i Sjöfartstidningen.

Skrovskadorna orsakade av bottenkontakt

Denna artikeln fick Anders Ulfvarson professor Emeritus Chalmers Tekniska högskola att skicka följande till Anna Janson:

Bästa Anna

Jag såg din artikel i Sjöfartstidningen, som är ett okritiskt referat av vad SHMs Jonas Bäckstrands sagt i intervjuer med TT efter TALTECHs rapport NUMERICAL ASSESSMENT OF BOTTOM CONTACT OF MV ESTONIA

Det är av stort intresse för oss skeppsbyggare och sjömän att det skrivs om stora olyckor som den med MV Estonia.

Jag vill påminna om att alldeles oavsett vad som hände 28 september 1994 är det nu bäst att hålla några saker i minnet när SHK drar slutsatser av nya simuleringar. 

1)    Det snabba sjunkförloppet kräver att det kommer in mycket vatten under bildäcket

2)    Knut Carlqvists intervjuer återgivna i Tysta leken gjordes före upptäckten av ”Evertssons hål” och gav oss anledning att tro att ett hål uppkommit plötsligt när fartyget ännu var vid ytan. Ovanligt många räddade sig från närheten av det hål som Evertsson uppdagade vid den ”olagliga” dykningen med robot.

3)    ”Evertssons hål” är inte beroende av en explosion. Det är ett hål i fartygsplåten in i däck 1 – passagerarutrymme med hytter – som har en tydlig geometri och som sträcker sig upp genom bildäcket.

4)    Att hålet sträcker sig upp genom bildäcket är intressant för att verifiera kausalitet eftersom vittnen säger att det strömmat ner vatten uppifrån. Det är känt att det fanns gott om ”slagvatten” på bildäcket. När hålet uppkom mellan passagerarutrymmet och bildäcket – i passagerarnas tak – rinner det ner ”slagvatten” utefter väggarna.

5)    Det kan inte uteslutas – snarare är det troligt – att de skador som uppkommit vid ytan har fått ytterligare skador vid kontakt med botten i slutskedet av sjunkförloppet eller senare sedan fartyget hasat utefter botten. Det ser inte ut som att SHK eller ”Estlands Universitet” har tänkt så långt – att hålet har förvärrats snarare än att vara helt nytt.

Kan du ge plats åt dessa kommentarer ger det en bättre bild av i vilket läge SHK befinner sig utrednngsmässigt.

Anders Ulfvarson

Professor Emeritus Chalmers Tekniska högskola

M/S Estonias skrovskador. Foto: SHK

Jag som anhörig förväntar mig att SHK (Statens haverikommission) i sin slutrapport 2024 tar hänsyn till allt nytt som framkommit sedan JAIC:s kritiserade slutrapport 1997 och förundersökningen som lades ner av Tomas Lindstrand 1998.

Jag är nämligen blåögd!