Nu står det klart att åtminstone Henrik Evertsson överklagar den fällande domen i Hovrätten och ansöker om prövningstillstånd i Högsta Domstolen.
Jag välkomnar detta beslut eftersom jag inte kan se M/S Estonia som en grav.
M/S Estonia är för mig ett vrak.
Är M/S Estonia verkligen en grav?
Som anhörig har jag aldrig fått svar på den frågan.
I nedan dom skriver Göteborgs Tingsrätt:
”I december 1994 bestämde regeringen att platsen där fartyget förliste skulle betraktas som en gravplats för de omkomna och att gravfrid skulle råda.”
Är något som betraktas som en grav detsamma som att det är en grav?
Vidare står det ”Hovrätten har ansett att intresset av att skydda gravfriden för det stora antalet omkomna väger klart tyngre än det journalistiska intresse som männen haft.”
Det där låter i mina öron som juridiken bistår politiken från journalistisk granskning.
Vi som i snart 30 år sökt sanningen om varför M/S Estonia sjönk borde väl vara överens om att Henrik Evertssons och Linus Anderssons arbete samt efterföljande dokumentär har haft mycket stor betydelse när det gäller bekräftelse av tidigare påståenden som:
- Överlevarna (vittnen) inte blev förhörda.
- M/S Estonia hade hål i skrovet. JAIC
- M/S Estonia var inte sjöduglig.
Henrik Evertsson Foto: Leif R Jansson och Stian Lysberg Solum / TT /
Estoniakatastrofen 